Under veckan i fjällen så talar det fina understället till mig, dess färger är vackra, mönstret är underbart och tyget är sådär mjukt och varmt. Priset ligger något i överkant vilket får mig att backa och får mig att reflektera om det är något som jag verkligen behöver. Under ett par dagar resonerar jag med mig själv.
Hur ofta skulle jag använda det?
Skulle jag kunna ha det i min vanliga garderob?
Har det några fördelar gentemot den underställströjan som jag redan hade på mig?
Sällan, nej och nej blev svaren direkt. Ändå kan jag inte släppa tanken på understället, det är något i mönstret och förmodligen känslan som jag tror att jag ska få av att ha det på mig. Min egentliga grundtanke är att kunna njuta av vackra saker utan att känna behovet av att köpa eller äga. Jag vet ju även att den känslan som man kan få av en ny sak snabbt går över.
Jag inser att jag inte gillar känslan av att tråna efter saker som jag inte har något behov av. När kvällen kommer impulsbeställer jag istället helt andra saker från en butik på nätet, saker som kan vara bra att ha. Men som vi i ärlighetens namn inte behöver. Mitt beteende irriterar mig. Jag vill inte drivas av spontana impulsköp. Jag vill inte köpa saker jag inte behöver och jag vill inte konsumera enbart baserat på känsla.
Jag behöver ta en paus ett tag, för att bryta osunda beteenden brukar jag behöva bryta dem helt en period. Köpstopp får bli lösningen och en period fri från konsumtion.
Men jag kan tyvärr inte vara helt utan att konsumera så några ramar får jag dra upp.
Mat, såklart...
Kläder till barnen om det verkligen är urvuxet, trasigt eller säsong och behov ändrats så radikalt så att något nytt måste köpas.
Presenter till födelsedagar, namnsdag. Men inget inget överdåd och bäst att diskutera det hela med mannen först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar